Även årets höststormar har skördat många träd längs min vandringsled. Kanske är det barkborren som gör att granarna faller så lätt? Vad vet jag.

Höst i skogen är fantastiskt. Ju dimmigare och gråare desto bättre (enligt mig alltså).

De dämpade ljuden, vattendroppar som knäpper mot jackan och doft av skog. Hackspettens trummade hörs inte långt – det är noll resonans i de vattendränkta torrakorna.

Ja, jag hinner bara hem så längtar jag ut igen.