



Zero fishies, but lots of stillness.
A cell phone pic taken when leaving office. Nothing more, nothing less.
When I would re-create myself, I seek the darkest wood, the thickest and most interminable and to the citizen, most dismal, swamp. I enter as a sacred place, a Sanctum sanctorum. There is the strength, the marrow, of Nature.
-H. D. Thoreau
…that kind of suits me. 😁
Thanks mr Thoreau for those words.
Okej, jag behöver inte vandra 3 mil ut i ingemansland för att hitta den där känslan. Det räcker med att sitta på en stubbe, ett par hundra meter bort från närmsta bilväg, i någon random-skog sådär. 🌲
Jag känner mig ofta som en skurk när jag fotograferar andra i smyg. Jag hoppas att hon inte tyckte jag gjorde intrång. (Höll mig på lagomt svenskt avstånd. (Typ 200 meter.))
Det händer ibland att jag får “erbjudanden” om betalda samarbeten här på bloggen. Det rör sig om opersonliga massutskick, där jag inser efter två rader att personen inte har läst bloggen – antagligen inte ens snabbscrollat den på toaletten – trots att de bedyrar att contentet passar deras klient som handen i handsken. Jag funderar alltid på om de här utskicken är seriösa. Vill de verkligen att jag ska kränga collagenpulver och hair extensions mitt bland alla granar och vasstrån?!
Ja jisses.
Allt åker i papperskorgen. Jag tror lika lite på de här samarbetena som på de saudiska exil-prinsarna som behöver låna mina bankuppgifter för lukrativa penningtransaktioner.
Någon som testat? 🤨😄