Windfall

More than twice my height. Massive.

När man springer på liknande vindfällen ute i skogen inser man sin litenhet här på jorden. Jag kan tänka mig att höjden på vältan var 4-5 meter.

Kanske är det här en av anledningarna till att jag älskar naturen så mycket – jag blir påmind om att man är en liten plutt, som är här på jorden för ett hyfsat kort besök. Det finns andra som har varit här mycket längre och som dessutom kommer att finnas kvar, långt efter det att man själv är borta. Respekt.

The virgin forest path

Tyresta National Park

Vandringslederna i Tyresta kan kombineras i otal. Lätt, medel eller svårt – eller en kombo av alla tre. Den här bilden är från Urskogsstigen. Ett måste om du är i parken, i alla fall om du gillar tallar. Stigen är en 2,5 km lång och hyfsat lättvandrad.

Tyresta är stort. Bra skor och vattenflaska, liksom koll på vädret, är att rekommendera.

Fotografen funderar

Det här inlägget får bli på svenska.

Alltså, fotografering och den inre känslan…

Kom hem och upptäckte en bild på minneskortet som jag knäppt utan att vara medveten om det (hästbilden). Med lite fix och trix lyckades jag få till en riktigt trevlig bild på en grenknaprande, blöt Nordsvensk.

En annan bild, som jag jobbade ganska hårt med för att få till (du vet, man kryper runt i buskage, kollar ljus, vinkel, vind och allt det där), känner jag ingenting för. Jag ser bara telefonstolpen och tänker, hur kunde jag missa den? Perfekt sommar-Sverige-miljö, sol och faluröd stuga. Superperfekt, but no feeling.

Men roligt är det att fotografera, och jag tänker fortsätta mitt freewheelande med kameran. Mixa spontanfoto med mer genomtänkt randomsnurrande på P-, S- och A-reglagen. 📸