Synd att skärpan hamnade längst ner till vänster och inte på glaskulorna. Oh well.

Det har varit en dämpad dag idag på grund av gårdagens fruktansvärda händelse på Drottninggatan i Stockholm. Jag har följt nyhetssändningar och scannat sociala medier. Det är intressant att se hur olika vi människor reagerar – både på det inträffade och på hur andra reagerar. Får man till exempel skratta, eller lägga ut kattbilder, en dag som denna?

Min reaktion och första tanke i morse var “Fan, vi kan ju dö när som helst.”  

(Ingen nyhet direkt, men ibland blir det väldigt påtagligt.)

För att hålla mina tankarna i styr började jag rensa. ALLT SKIT SKA BORT! Kasse efter kasse fyllde jag med kläder, skor och böcker. Redo för tippen. Arg musik i lurarna. Fan vilken galen värld vi lever i.

Då ringer min mamma, 76 år. Märkbart upprörd.  

Mamma:  Vet du vad! JAG HAR SLAGITS MED EN TJÄDERTUPP!!

Jag: eeh…?!

Mamma: Ja, han anföll mig alldeles nyss! Här på vägen, när jag skulle fotografera honom! Helt plötsligt flaxade den på mig och vi rullade ner i diket. Jag försökte sparka bort den, men det hjälpte inte. Han bet mig i handen!

Jag: men.. men..

Mamma: Till slut fick jag in ett strypgrepp på den! Då kunde jag hålla honom ifrån mig när jag kröp upp ur diket och hopppade på cykeln igen. Han tappade lite fjädrar och såg ganska så spak ut när jag trampade iväg. 

Va?! Min 76-åriga mamma i vilt slagsmål med en tjädertupp. I ett dike.  I Hälsingland. Helt hysteriskt!  Och som vi har skrattat! Förlösande. Den arga Ullis byttes ut mot den fnittriga. Livet är ju liksom här och nu och det är både skrämmande och roligt. 

Så! Nu har jag både skrivit av mig, varit på tippen, tittat på nyheter, gråtit och skrattat så jag nästan har kissat på mig.

I call it a day.

Natural stripes 

Nikon pics with Hdr filter. 

Igår missade jag att fotografera soluppgång över Stockholm på grund av ett urladdat kamerabatteri. Senare på eftermiddagen tog jag igen skadan genom att fotografera björkar i kvällsljus i Akalla. Typ.

Än så länge är jag för slapp för att finmecka med ISO-tal och andra skumma förkortningar,  men jag kommer kanske dit,  någon gång. 

Recovery



Post wildfire in Västmanland,  Sweden. Almost 2 years have passed. 

Känner mig liten och ödmjuk inför naturens mäktighet – liksom inför de personer som arbetade med släckningsarbetet. 

None of my thumbs are green

image

image

image

but things in my garden are. (It’s a very small garden) (very, VERY small garden) (It’s not a garden, more like… just a den,  or gar).

Note to self: Consider to write in Swedish.  Then at least some people  understand what you are writing.

Nature is amazing.

Traces on old trunks

image

A woodpecker’s dinner table?

image

I saw a face when taking the pic… but now I’m not so sure.

image

Like a cute moss nest.

image

Giving birth to a baby-tru...klkkkkkjjjjhhvvvvvvvvv………………………………..
OMG, I fainted a little bit there.

Note to self: Don’t forget to buy a new anti-wrinkle cream tomorrow. A stronger one.

Pics from today’s evening walk.  Drama filter.