The only way is up

“Seat of honour.”
I can sit here for a while. For sure.
The hike in short.
Rönningsstugan mountain hut.
Heading down.
Windy.
Kölberget (Kölberget mountain 😁) from below.

Så hände det sig att jag äntligen svängde in på den där vägen jag har varit nyfiken på under de senaste 10 åren. Naturreservat står det på skylten. Jag har kört förbi den många gånger, men har aldrig “haft tid”.

Och det hade jag inte idag heller. Jag var ju tvungen att skynda mig hem för att fixa. Asså, det är ju jobb imorgon. Man måste duscha, plocka ur diskmaskinen, vattna blommor, duscha och ja… fixa lite, för det är ju jobb imorgon. Måndag.

Quiet forest creeks

Sunday walk in Tyresta National Park.

Möten alltså. Tidig, tidig söndagsmorgon möter jag en kvinna, klädd i pippigul regnjacka och tung ryggsäck, mitt ute i Tyresta storskog. Ensam. Jag menar, det var riktigt tidigt och långt bort från hus och vägar. “Vilken skummis” tänkte jag.

Först.

Sedan tänkte jag om, och vi sa hej och började prata. Hon hade sovit över uppe på en gammal fort-ruin lite längre fram i skogen. I regn och blåst, strax intill en gammal offerplats.

Inget konstigt med det inte. Det var ju trots allt Halloween.

Jag berättade att jag var ute och fotograferade träd. Crazy. Vi önskade varandra en trevlig dag och fortsatte sedan våra vandringar åt var sitt håll.

Monochrome monday

Fern

Det är roligt att se hur bilderna hos oss naturnördar följer årstiderna och hur de flesta av oss har samma favoritmotiv (jag är inget undantag): Blåsippa, syren, maskros, allium, ormbunke, morgondimma, första frosten, höstlöv, koltrast i snö, repeat.

Just nu har jag minneskortet fullt med macro-allium, så det blir det nog imorgon. 📸🤗

After the rain

Escargot having dinner.
Moose print! 🖤

Jag har vandrat många mil i skogen här intill, alltid med en liten liten förhoppning om att få se en älg eller två. Men det har aldrig inträffat. Inte en endaste gång under de 15 år jag traskat runt på Järvafältet. Jag har sett spår, men aldrig själva älgen.

Men sedan blev det lördag, den andra dagen i maj månad under nådens år 2020.

Tre älgar uppenbarade sig, mitt framför ögon på mig. Som en skänk från ovan. Gråa och präktiga glodde de på mig. Vädrade i luften. Vände rumpan till och drog fortare än en oljad blixt.

Japp, så var det över. Underbart är kort.