Hill sprints with a tripod

Photo: A Undén
Photo: A Undén

Had to try my new tripod. Combined the photo session with hill sprints with my basketball playing daughter. 

Backintervaller med kamerautrustning – det var en ny upplevelse.

Hur som helst. Note to self: nästa gång du släpar upp alla grejer på stans högsta berg typ, i skymningen, kom i håg att ANVÄNDA RATTARNA på kameran. Ändra slutartiden! Se vad som händer! Var lite wild & crazy! 

Hur kan jag glömma bort en sådan sak? Det är väl en av de största anledningarna till att man använder stativ på kvällen? Eller?

Jag bara fotar liksom, ingen eftertanke what so ever. Men det finns väl en charm i det också. 

Härligt att umgås med kidsen iaf. (Tycker mamman.) Snapchattar på Hagakullen. Who knew?

Blue field

Vicia cracca (or tufted vetch) 

I helgen försökte jag fotografera gärdet nedanför sommarstugan – just nu är det fyllt med klarblå kråkvicker. Så vackert, men heelt hopplöst (för mig iaf) att fotografera. Jag fick dåligt djup i bliderna och skärpan blev inte heller så kul. Ha ha, jag hade sett framför mig glittrande kvällsljus över en böljande och livfull sommsräng. Nu blev det mest mörkblått. Och platt. 

Note to self: våga använda knapparna och rattarna på kameran. De kan ha en funktion…

Ja ja, jag försöker se det positiva i fotosessionen: jag fick inga fästingar på mig, trots att jag typ låg, och närapå rullade runt, i blomsterhavet. 

Helgens coolaste bild tog min nioåriga son som ville “låna kameran en minut” när han väntade på maten: 

(Blomman speglar sig i ett vinglas.) 

(Sonen drack inte vin.)

Hair band and knätofs

(Knätofs = Folk costumes. (However, this is not Swedish folk costumes. (Not yet at least.)) The costumes will follow in another post.

Så. Fredagens fotoäventyr gick ut på att plåta människor: rockers i Kungsan samt folkdansare på Skansen. Det gick väl sådär. Jag kom lagom till att knätofsarna bockade och bugade och sprang av scenen – och rockarna? Ja, längst bak i ledet.

Note to self: planera, vässa armbågarna och sätt på plattådojjorna.

MEN! Jag hann plåta några djur också. Ha ha, här trivs jag bäst. Jag kan både ha vansinnigt roligt och vara i nuet (en Tolle-grej):

Kolla! Han kan stå på ett ben!

Två fina kråkor satt på en tråd 

Så plockade jag fram kameran och båda flög iväg, och då fanns… bara tråden kvar. 🎶 

En remake av en fin gammal barnsång, eller nåt. 

Note to self: Går du på fotopromenad i naturen ska linsskyddet vara av och kameran , annars hinner du ju aldrig “fånga” det där himla “ögonblicket”!!