Summer, so far

Vacay – slow blogging, but I’m still out and about with the camera and cellphone.

Bloggandet och fotograferandet går verkligen i perioder. Det är en väldigt rolig hobby tycker jag, men inget mer än så. Vid ett par tillfällen har jag blivit tillfrågad om samarbeten, men jag har avböjt. Att ha bloggen som en liten inkomstkälla skulle nog inte funka för mig.

Så fort jag tänker “nu ska jag ta en bild för att ha något att visa upp”, så dör närvaron och känslan. Det måste få ta den tid det tar.

Nu är det dags för semester och jag packar, som alltid, tungt: kamera, stativ, objektiv, laddare, kameraväska, trailskor, skalkläder och myggstift ska med. Om det sedan kommer till användning är en annan femma…

Kanske blir det bara ett stillsamt häng någonstans, med en god kopp kaffe och en fin utsikt.

Inte illa det heller.

Sun on birch trees

Birch trees (Betula) in Medskog.

Jag fortsätter tycka att det är svårt att fotografera naturen i skarpt solljus. Makrobilder går fint, men landskap är svårare. I helgen gjorde jag en biltur med många stopp. De här björkarna körde jag först förbi, men sedan kom jag på att de ju är häftiga – spikraka i rader, de ser ju nästan ut som ett gäng tändstickor uppradade på led. Eller tårtljus.

Anyway, originalbilderna blev livlösa och lite konstiga; kontrasterna mellan den mörka marken och de ljusa stammarna, samt den extremljusa och reflekterande sjön i bakgrunden blev fel. Lite fix och trix i Snapseed (ljusade upp och drog ner färgerna), så blev det liv i luckan igen.

Eftersom jag räknar med en supersolig och fin sommar så får jag nog mycket träning på den här typen av fotografering. ✌🌞

Monochrome monday

Fern

Det är roligt att se hur bilderna hos oss naturnördar följer årstiderna och hur de flesta av oss har samma favoritmotiv (jag är inget undantag): Blåsippa, syren, maskros, allium, ormbunke, morgondimma, första frosten, höstlöv, koltrast i snö, repeat.

Just nu har jag minneskortet fullt med macro-allium, så det blir det nog imorgon. 📸🤗

Sunset in a puddle

Guest photographer: A Undén

Ibland frågar dottern “Kan jag få låna kameran?” och “Javisst, det går bra.” brukar mitt svar bli. Det är alltid intressant att låna ut kameran.

Den här gången hittade jag henne krypandes på marken, med kameran upp och ner. Det var vinter, kallt och bistert.

“Men vänta, bara lite till.”

Hon såg något fint som skulle fångas. Hon lyckades – och en vattenpöl i Skinnskatteberg blev förevigad.