The only way is up

“Seat of honour.”
I can sit here for a while. For sure.
The hike in short.
Rönningsstugan mountain hut.
Heading down.
Windy.
Kölberget (Kölberget mountain 😁) from below.

Så hände det sig att jag äntligen svängde in på den där vägen jag har varit nyfiken på under de senaste 10 åren. Naturreservat står det på skylten. Jag har kört förbi den många gånger, men har aldrig “haft tid”.

Och det hade jag inte idag heller. Jag var ju tvungen att skynda mig hem för att fixa. Asså, det är ju jobb imorgon. Man måste duscha, plocka ur diskmaskinen, vattna blommor, duscha och ja… fixa lite, för det är ju jobb imorgon. Måndag.

A hike and a pine

One of today’s walks in the fog.
A lonely pine and a bunch of young spruce.

Dagens dimma över bergen i Hälsingland var överväldigande – jag ville fotografera allt. Hundra stopp med bilen, spontanpromenader ut i skogen, igenimmade glasögon och kalla droppar innanför jackkragen.

Glad över bra skor och byxor. Tusen bilder i kameran.

Quiet forest creeks

Sunday walk in Tyresta National Park.

Möten alltså. Tidig, tidig söndagsmorgon möter jag en kvinna, klädd i pippigul regnjacka och tung ryggsäck, mitt ute i Tyresta storskog. Ensam. Jag menar, det var riktigt tidigt och långt bort från hus och vägar. “Vilken skummis” tänkte jag.

Först.

Sedan tänkte jag om, och vi sa hej och började prata. Hon hade sovit över uppe på en gammal fort-ruin lite längre fram i skogen. I regn och blåst, strax intill en gammal offerplats.

Inget konstigt med det inte. Det var ju trots allt Halloween.

Jag berättade att jag var ute och fotograferade träd. Crazy. Vi önskade varandra en trevlig dag och fortsatte sedan våra vandringar åt var sitt håll.