Do you ever see wild animals?
Yes, I see wild animals, but not as often as I would like to.
De där vaksamma, snabba djuren ser jag inte så ofta på fotoavstånd (eller så hinner jag inte få fram kameran). De blir oftast som svarta prickar på mina bilder. Sälar, älgar och örnar. Men jag känner i alla fall en stor glädje och ödmjukhet över att få stå där ute i naturen och se dem fladdra förbi.
Do you have a favorite place you have visited? Where is it?
Två roliga foto-locations, förutom skogen då, som jag har besökt är en bilkyrkogård i Värmland och en skate park i Stockholm. Båda ställena åkte jag till enkom för att fotografera, och det blev väldigt roliga utmaningar.
Den ena bjöd på livlig action och den andra på dämpad decay.
Båda kan rekommenderas!
Dela fem saker du är bra på.
5. Glömma batteriet
Jag fortsätter att utnyttja på WP:s inläggsförslag.
Lista fem saker jag är bra på!
Jag anser mig ha mycket tålamod – kan stå tyst och stilla i evigheter i skogen och har lätt för att upptäcka detaljer och mönster. Att upptäcka och fotografera en snigel som kryper över en huggorm kräver faktiskt båda delar.
Kossor och dimma älskar jag och jag har ett gäng sådana bilder som jag är riktigt nöjd med.
Att glömma kamerabatteriet är jag expert på. Extremt expertig faktiskt.
Vad är en sak du skulle förändra med dig själv?
WP frågar om vad jag skulle vilja ändra på hos mig själv. Jag fortsätter att hålla fokus på fotografering och svarar “våga mer vad gäller människofotografering”. Jag är en jävel på att fota träd, men människor?
Det blir gärna så här, som ni ser på bilderna. På håll, lite random.
Är du mer av en natt- eller morgonmänniska?
Jag är, och har alltid varit, en morgonmänniska.
Jag har två barn – den ena är lik mig och den andre sin far. Det verkar genetiskt? 😁
Som naturälskande hobbyfotograf ser jag fördelar med morgonpiggheten: är man först ut i skogen så har man bäst chans att få se älgar, rävar och björnar.
Det inträffar i princip aldrig. Ibland hör jag hur det brakar och knakar i skogen och jag tänker alltid alltid “Yes, älg!”.
Senast var det en svampplockare.
Dock ser jag ofta spektakulära soluppgångar, och det är gott nog.
Trevlig första advent!
Oavsett väderförhållanden så kan man alltid fixa till julmyset inomhus.
Även om jag saknar snön så ser jag EN fördel med att den saknas: jag älskar att vandra & fotografera i gråväder.
Alltid något.
Vilka är mina två favoritklädesplagg?
WP undrar om mina två favoritplagg. Lätt! Mina trailskor från Salomon (som snart faller sönder) och min ullsjal från Sätila.
Sjalen är stor som ett hästtäcke, typ, och fungerar som ytterplagg, innerplagg, regnskydd och filt.
Trailskorna är lätta och vattentäta och har en sula med grymt grepp och dämpning.
Finns det några nackdelar med dem?
Ja säkert! Men jag kommer inte på några just nu. Skor är ju så individuellt, vissa tycker nog att min modell är för smal, för låg eller för mjuk.
Jag har just fått lära mig att Sätra Brunn har haft tre kyrkor genom åren. Den första brann upp. Den andra blev för liten, så den blev ett kontor. Den tredje kyrkan är den på bilden, invigd år 1867.
– Jaså, bidde det ingen kyrka? Vad bidde det då?
– Det bidde ett kontor!
– Jaså, adjö då, mäster snickare.
Jag vandrar runt nästan dagligen på ett sjukhus som sakteliga håller på att nedmonteras. Mina klackar ekar ostört i de tidigare personal- och patienttäta korridorerna. De man möter nu för tiden har antagligen gått fel, eller tjuvlånat en toalett i entrén. Gamla Karolinska Sjukhuset.
Lite verksamhet finns dock kvar, men det mesta har flyttat in i den 320 000 kvadratmeter stora legobiten NKS. Nya Karolinska Sjukhuset.
Utanför den gamla huvudentrén finns ett nedlagt apotek, som för var dag försvinner allt mer in i grönskan. Jag kan beskåda Urban decay i realtid när jag väntar på bussen. Sorgligt, men lite vackert ändå.
Förundras alltid över naturens styrka – som blir väldigt påtaglig när man står bredvid ett par dammluckor på glänt.
Naturen är stark och det känns trösterikt på något sätt.
Instaology 