


Today we celebrate “World Cities Day”.
Congrats Stockholm! I kind of love you, even if I prefer the woods.



Today we celebrate “World Cities Day”.
Congrats Stockholm! I kind of love you, even if I prefer the woods.









Årets midsommar firades i Dalarna. Som vanligt blev bilresan en del av äventyret – många fotostop, och några felkörningar. Det är inte så noga hur det blir, bara man kommer fram i tid.
Och det gjorde jag. Väldigt mycket i tid. Helt otippat var det noll trafik mellan Stockholm och Dalarna – på självaste midsommarafton! Vem kunde ana det?
Det kan ju iofs ha berott på att jag drog hemifrån kl 06.00.
Fikastoppet i Hedemora blev kanske inte resans höjdpunkt. Eftersom alla mysiga fik var stängda hamnade jag på en uteservering stax intill riksväg 70 med en äggmuffin och en utsvulten fiskmås.
Men jag ska inte klaga, det fläktade skönt av mjölk- och timmerbilarna som körde förbi. Och måsen överröstade dieselmotorerna.🦤
Midsommarhelgen blev fantastisk och Dalarna är värt många besök, året om.









Även årets höststormar har skördat många träd längs min vandringsled. Kanske är det barkborren som gör att granarna faller så lätt? Vad vet jag.
Höst i skogen är fantastiskt. Ju dimmigare och gråare desto bättre (enligt mig alltså).
De dämpade ljuden, vattendroppar som knäpper mot jackan och doft av skog. Hackspettens trummade hörs inte långt – det är noll resonans i de vattendränkta torrakorna.
Ja, jag hinner bara hem så längtar jag ut igen.

– even the clouds are aligned. ☁️





Ett av årets roligaste fotominnen är när jag sent en sommarkväll, precis innan solen skulle försvinna ned bakom trädtopparna, passerade en kohage på väg upp till sommarstugan. Ljuset var helt fantastiskt, så jag blev bara tvungen att vända om för att njuta av stunden.
Jag parkerade bilen och gick fram till hagen. Satte mig på huk.
Ett gäng kvigor befann sig mitt i hagen och de blev helt till sig när de upptäckte att någon kom och hälsade på. De skumpade fram till mig, så där härligt som bara kor kan skumpa.
Några meter innan staketet hejda de sig – och sedan stod de bara där och hängde med mig. Nyfikna. Lugna. Vädrande.
Den vita kvigan var modigast så hon skickades fram för att undersöka mig noggrannare.
Jag fick godkänt. 🐄
Länk till ko-film på Instagram:
https://www.instagram.com/reel/Cxira58Iykz/?igshid=NjIwNzIyMDk2Mg==

I am saddened by the daily news about gang violence here in Sweden.
It hurts the soul.
But I wiĺl continue to walk the quiet paths - there are still many of them in Sweden.
I share some of them with you.

I år har min favoritskog (nästan favorit iaf) kännts annorlunda. Jag har inte kunnat sätta fingret på vad det varit, men något har kännts konstigt. Har jag typ tröttnat på skogspromenader?
Men så igår, när jag gick där och funderade, kom jag på vad det var: ljuset är annorlunda jämfört med tidigare år. Förut har det varit en mörk slinga att gå – i år är den ljus och solig. Same same – but very different.
Skumt.
Då kollade jag upp mot trädtopparna och upptäckte följande:


Nästan varenda gran är död eller på väg att dö. Gråa, slokiga och mer eller mindre barrlösa.
Jag antar att det här är barkborrens (Scolytinae) verk.
Eller har ni andra förslag?



Så snabbt det kan gå!


