
Monochrome Monday






Att elda är inte att slänga pinnar på hög och fjutta på för mig. Nej, eldning kräver planering och närvaro. Inte bara ur ett brandsäkerhetsperspektiv.
Eldning är meditativt. Knastret, värmen och vinden som får elden att mullra, ändra riktning eller slockna. Det är härligt levande på något sätt. Jag kan vara eldvakt i timmar. 🔥
– Är det inte dags att komma in nu?
– Nej, jag ska bara…eeeh…kratta lite till här borta.






Mysfaktorn är hög även vintertid i stugan. Dock krävs lite hårdare arbete för att komma dit.
1. Skotta parkeringsplats, väg fram till stugan, ner till källaren och utebodar.
2. Värma upp stuga och sängkläder.
3. Meddela källarmusen vänligen men bestämt att vi människor nu tar över ruljansen under några dagar.
4. Fundera ut en strategi för att få loss bilen när det väl är dags att åka hem igen.
☃️



Today we celebrate “World Cities Day”.
Congrats Stockholm! I kind of love you, even if I prefer the woods.









Årets midsommar firades i Dalarna. Som vanligt blev bilresan en del av äventyret – många fotostop, och några felkörningar. Det är inte så noga hur det blir, bara man kommer fram i tid.
Och det gjorde jag. Väldigt mycket i tid. Helt otippat var det noll trafik mellan Stockholm och Dalarna – på självaste midsommarafton! Vem kunde ana det?
Det kan ju iofs ha berott på att jag drog hemifrån kl 06.00.
Fikastoppet i Hedemora blev kanske inte resans höjdpunkt. Eftersom alla mysiga fik var stängda hamnade jag på en uteservering stax intill riksväg 70 med en äggmuffin och en utsvulten fiskmås.
Men jag ska inte klaga, det fläktade skönt av mjölk- och timmerbilarna som körde förbi. Och måsen överröstade dieselmotorerna.🦤
Midsommarhelgen blev fantastisk och Dalarna är värt många besök, året om.

– even the clouds are aligned. ☁️





Ett av årets roligaste fotominnen är när jag sent en sommarkväll, precis innan solen skulle försvinna ned bakom trädtopparna, passerade en kohage på väg upp till sommarstugan. Ljuset var helt fantastiskt, så jag blev bara tvungen att vända om för att njuta av stunden.
Jag parkerade bilen och gick fram till hagen. Satte mig på huk.
Ett gäng kvigor befann sig mitt i hagen och de blev helt till sig när de upptäckte att någon kom och hälsade på. De skumpade fram till mig, så där härligt som bara kor kan skumpa.
Några meter innan staketet hejda de sig – och sedan stod de bara där och hängde med mig. Nyfikna. Lugna. Vädrande.
Den vita kvigan var modigast så hon skickades fram för att undersöka mig noggrannare.
Jag fick godkänt. 🐄
Länk till ko-film på Instagram:
https://www.instagram.com/reel/Cxira58Iykz/?igshid=NjIwNzIyMDk2Mg==

I am saddened by the daily news about gang violence here in Sweden.
It hurts the soul.
But I wiĺl continue to walk the quiet paths - there are still many of them in Sweden.
I share some of them with you.




A penny for the viper’s thoughts.
Att fotografera en snigel som kryper över en huggorm kräver:
1. Tålamod
2. Tålamod
3. Gott om tid
3. Benstyrka
4. Fallenhet för stillasittande
