Fotografen funderar

Det här inlägget får bli på svenska.

Alltså, fotografering och den inre känslan…

Kom hem och upptäckte en bild på minneskortet som jag knäppt utan att vara medveten om det (hästbilden). Med lite fix och trix lyckades jag få till en riktigt trevlig bild på en grenknaprande, blöt Nordsvensk.

En annan bild, som jag jobbade ganska hårt med för att få till (du vet, man kryper runt i buskage, kollar ljus, vinkel, vind och allt det där), känner jag ingenting för. Jag ser bara telefonstolpen och tänker, hur kunde jag missa den? Perfekt sommar-Sverige-miljö, sol och faluröd stuga. Superperfekt, but no feeling.

Men roligt är det att fotografera, och jag tänker fortsätta mitt freewheelande med kameran. Mixa spontanfoto med mer genomtänkt randomsnurrande på P-, S- och A-reglagen. 📸

North Swedish Horse 

Stora hästar med stora hjärtan och mular. Det var inte helt enkelt att både mata och fotografera, samtidigt. Men vi fann varandra. Han tyckte att det var väldigt intressant att jag matade honom med endast ett strå åt gången. Det fanns faktiskt drivor med långt gräs att beta av, men valde att dra i mina strån, ett efter ett.

Även om jag hade roligast tror jag att han också uppskattade stunden – ett avbrott i det eviga betandet. 

Dagens tips: om du vill fotografera hästar som står en bit bort i en hage – gör något oväntat. De är nyfikna krabater som antagligen kommer fram för att kolla in vad du håller på med. (Och ge inte upp, de börjar med att spela ointresserade.) 😊