
Autumn oaks




Gårdagen bjöd på en fantastisk morgonpromenad som innehöll både sol, dimma och höstfärger.
När jag nådde kohagen på vägen hem hade solen försvunnit och djuren badade i dimma och grått. Jag såg att bonden hade plockat in en tjur i hagen så förhoppningsvis dyker det upp nya småglin nästa år igen. Han såg värdigt lugn och fin ut så harmonin i hagen var total.
Värre var det hos hästarna. Där hade den nya fjordhästen det tufft att komma in i värmen hos de tighta nordsvenskarna.








Mysfaktorn är hög även vintertid i stugan. Dock krävs lite hårdare arbete för att komma dit.
1. Skotta parkeringsplats, väg fram till stugan, ner till källaren och utebodar.
2. Värma upp stuga och sängkläder.
3. Meddela källarmusen vänligen men bestämt att vi människor nu tar över ruljansen under några dagar.
4. Fundera ut en strategi för att få loss bilen när det väl är dags att åka hem igen.
☃️









Årets midsommar firades i Dalarna. Som vanligt blev bilresan en del av äventyret – många fotostop, och några felkörningar. Det är inte så noga hur det blir, bara man kommer fram i tid.
Och det gjorde jag. Väldigt mycket i tid. Helt otippat var det noll trafik mellan Stockholm och Dalarna – på självaste midsommarafton! Vem kunde ana det?
Det kan ju iofs ha berott på att jag drog hemifrån kl 06.00.
Fikastoppet i Hedemora blev kanske inte resans höjdpunkt. Eftersom alla mysiga fik var stängda hamnade jag på en uteservering stax intill riksväg 70 med en äggmuffin och en utsvulten fiskmås.
Men jag ska inte klaga, det fläktade skönt av mjölk- och timmerbilarna som körde förbi. Och måsen överröstade dieselmotorerna.🦤
Midsommarhelgen blev fantastisk och Dalarna är värt många besök, året om.





Ett av årets roligaste fotominnen är när jag sent en sommarkväll, precis innan solen skulle försvinna ned bakom trädtopparna, passerade en kohage på väg upp till sommarstugan. Ljuset var helt fantastiskt, så jag blev bara tvungen att vända om för att njuta av stunden.
Jag parkerade bilen och gick fram till hagen. Satte mig på huk.
Ett gäng kvigor befann sig mitt i hagen och de blev helt till sig när de upptäckte att någon kom och hälsade på. De skumpade fram till mig, så där härligt som bara kor kan skumpa.
Några meter innan staketet hejda de sig – och sedan stod de bara där och hängde med mig. Nyfikna. Lugna. Vädrande.
Den vita kvigan var modigast så hon skickades fram för att undersöka mig noggrannare.
Jag fick godkänt. 🐄
Länk till ko-film på Instagram:
https://www.instagram.com/reel/Cxira58Iykz/?igshid=NjIwNzIyMDk2Mg==

I am saddened by the daily news about gang violence here in Sweden.
It hurts the soul.
But I wiĺl continue to walk the quiet paths - there are still many of them in Sweden.
I share some of them with you.

I år har min favoritskog (nästan favorit iaf) kännts annorlunda. Jag har inte kunnat sätta fingret på vad det varit, men något har kännts konstigt. Har jag typ tröttnat på skogspromenader?
Men så igår, när jag gick där och funderade, kom jag på vad det var: ljuset är annorlunda jämfört med tidigare år. Förut har det varit en mörk slinga att gå – i år är den ljus och solig. Same same – but very different.
Skumt.
Då kollade jag upp mot trädtopparna och upptäckte följande:


Nästan varenda gran är död eller på väg att dö. Gråa, slokiga och mer eller mindre barrlösa.
Jag antar att det här är barkborrens (Scolytinae) verk.
Eller har ni andra förslag?



Så snabbt det kan gå!


