Do you ever see wild animals?
Yes, I see wild animals, but not as often as I would like to.
De där vaksamma, snabba djuren ser jag inte så ofta på fotoavstånd (eller så hinner jag inte få fram kameran). De blir oftast som svarta prickar på mina bilder. Sälar, älgar och örnar. Men jag känner i alla fall en stor glädje och ödmjukhet över att få stå där ute i naturen och se dem fladdra förbi.
Är du mer av en natt- eller morgonmänniska?
Jag är, och har alltid varit, en morgonmänniska.
Jag har två barn – den ena är lik mig och den andre sin far. Det verkar genetiskt? 😁
Som naturälskande hobbyfotograf ser jag fördelar med morgonpiggheten: är man först ut i skogen så har man bäst chans att få se älgar, rävar och björnar.
Det inträffar i princip aldrig. Ibland hör jag hur det brakar och knakar i skogen och jag tänker alltid alltid “Yes, älg!”.
Senast var det en svampplockare.
Dock ser jag ofta spektakulära soluppgångar, och det är gott nog.
Även årets höststormar har skördat många träd längs min vandringsled. Kanske är det barkborren som gör att granarna faller så lätt? Vad vet jag.
Höst i skogen är fantastiskt. Ju dimmigare och gråare desto bättre (enligt mig alltså).
De dämpade ljuden, vattendroppar som knäpper mot jackan och doft av skog. Hackspettens trummade hörs inte långt – det är noll resonans i de vattendränkta torrakorna.
Ja, jag hinner bara hem så längtar jag ut igen.
I år har min favoritskog (nästan favorit iaf) kännts annorlunda. Jag har inte kunnat sätta fingret på vad det varit, men något har kännts konstigt. Har jag typ tröttnat på skogspromenader?
Men så igår, när jag gick där och funderade, kom jag på vad det var: ljuset är annorlunda jämfört med tidigare år. Förut har det varit en mörk slinga att gå – i år är den ljus och solig. Same same – but very different.
Skumt.
Då kollade jag upp mot trädtopparna och upptäckte följande:
Nästan varenda gran är död eller på väg att dö. Gråa, slokiga och mer eller mindre barrlösa.
Jag antar att det här är barkborrens (Scolytinae) verk.
Eller har ni andra förslag?
Så snabbt det kan gå!
This old tree is listening to something. I wonder what.
Årets sista dag spenderades i Tyresta Nationalpark, denna gång Entré Tyresta By. Skapligt lätt vandring efter Bylsjöslingan som bitvis har ojämnt underlag med rötter och stenar, så bra skor är att rekommendera. (Idag var det dessutom isigt.)
Missa inte utsikten vid bäverhyddan i Bylsjön, eller caféet i Tyresta By – båda har generösa öppettider (och caféet goda bullar).
Instaology 