
Carduus





















Under de senaste åren har jag tränat hårt på rörelsefotografering. Kameran jag använder har ett “action mode” vilket är till stor hjälp.
Det är så klart stor skillnad på att fotografera stillastående träd och solande huggormar jämfört med fotbollsspelare in action. Men det är bra träning och roliga kontraster för en skogsmullefotograf!
Om man inte gillar sportevenemang kan man ju ställa sig vid en väg, järnväg, flygplats eller en centralstation under rusningstrafik, för att träna på rörelsebilder. 😄
Nå ja.
Det jag har lärt mig vid sportfotografering är följande:
1. Undvik motljus.
2. Ha koll på linjedomare eller andra funktionärer som springer som galningar efter kanterna.
3. Strålkastarljus ger skumma skuggor.
4. Strålkastarljus i kombination med omkringliggande mörker… typ hopplöst. Gå hem och ta en glögg.
5. Det är mycket uppskattat av idrottarna att få bilder att kika på och använda i sina flöden. Oavsett resultat eller bildkvalité.



Det är ju ändå härligt med kontraster. I helgen fotade jag kossor och ladugårdar – idag containrar och lyftkranar.
Även om jag föredrar skogen alla dar i veckan så tycker jag också om staden. I alla fall lite då och då. I morse när jag parkerade bilen utanför jobbet möttes jag av slamret från Hagastaden. Superspännande att se en ny stadsdel ta form.
Egentligen ville jag hoppa över staketet och klättra upp i en av kranarna. Men det går ju inte för sig.


Gårdagen bjöd på en fantastisk morgonpromenad som innehöll både sol, dimma och höstfärger.
När jag nådde kohagen på vägen hem hade solen försvunnit och djuren badade i dimma och grått. Jag såg att bonden hade plockat in en tjur i hagen så förhoppningsvis dyker det upp nya småglin nästa år igen. Han såg värdigt lugn och fin ut så harmonin i hagen var total.
Värre var det hos hästarna. Där hade den nya fjordhästen det tufft att komma in i värmen hos de tighta nordsvenskarna.






Att elda är inte att slänga pinnar på hög och fjutta på för mig. Nej, eldning kräver planering och närvaro. Inte bara ur ett brandsäkerhetsperspektiv.
Eldning är meditativt. Knastret, värmen och vinden som får elden att mullra, ändra riktning eller slockna. Det är härligt levande på något sätt. Jag kan vara eldvakt i timmar. 🔥
– Är det inte dags att komma in nu?
– Nej, jag ska bara…eeeh…kratta lite till här borta.