
Jag känner mig ofta som en skurk när jag fotograferar andra i smyg. Jag hoppas att hon inte tyckte jag gjorde intrång. (Höll mig på lagomt svenskt avstånd. (Typ 200 meter.))

Jag känner mig ofta som en skurk när jag fotograferar andra i smyg. Jag hoppas att hon inte tyckte jag gjorde intrång. (Höll mig på lagomt svenskt avstånd. (Typ 200 meter.))

Det händer ibland att jag får “erbjudanden” om betalda samarbeten här på bloggen. Det rör sig om opersonliga massutskick, där jag inser efter två rader att personen inte har läst bloggen – antagligen inte ens snabbscrollat den på toaletten – trots att de bedyrar att contentet passar deras klient som handen i handsken. Jag funderar alltid på om de här utskicken är seriösa. Vill de verkligen att jag ska kränga collagenpulver och hair extensions mitt bland alla granar och vasstrån?!
Ja jisses.
Allt åker i papperskorgen. Jag tror lika lite på de här samarbetena som på de saudiska exil-prinsarna som behöver låna mina bankuppgifter för lukrativa penningtransaktioner.
Någon som testat? 🤨😄

Tidig morgon ute i naturen. Lätt regn och gråväder, men alldeles underbart.








Nothing more, nothing less.
Yesterday’s rainbow almost fits in my bridge project. However, after a long and cumbersome thinking I decided it was a staircase.
Hdr filtered pic from the summer cottage.


Another I-just-have-to-stop-the-car moment in life.
Just standing there. Listening to the roaring water.