I spent Christmas eve at my father’s place in Sätrabrunn and on my way back home to Stockholm I had to make some photo stops. I love snow, but the grey weather is really nice too (at least when you are out with the camera). 📸
When I would re-create myself, I seek the darkest wood, the thickest and most interminable and to the citizen, most dismal, swamp. I enter as a sacred place, a Sanctum sanctorum. There is the strength, the marrow, of Nature.
-H. D. Thoreau
…that kind of suits me. 😁
Thanks mr Thoreau for those words.
Okej, jag behöver inte vandra 3 mil ut i ingemansland för att hitta den där känslan. Det räcker med att sitta på en stubbe, ett par hundra meter bort från närmsta bilväg, i någon random-skog sådär. 🌲
Jag känner mig ofta som en skurk när jag fotograferar andra i smyg. Jag hoppas att hon inte tyckte jag gjorde intrång. (Höll mig på lagomt svenskt avstånd. (Typ 200 meter.))
Tall i motljus, inte långt ifrån skogsbrandsområget i Tyresta.
Jag tycker det är svårare att fotografera i solsken, gråvädret passar mig bättre. Men vad gör väl det – det är ju snö ute! Jag blir alltid lika löjligt glad när snön kommer, jag vet inte vad det beror på. Knarret under skorna kanske?
Finally some snow. I can’t wait to see Tyresta National Park dressed in white! 📸
Note to self: waterbottle, valium & portable bed required.
(If we conversate.)
Instaology 