Jag har vandrat många mil i skogen här intill, alltid med en liten liten förhoppning om att få se en älg eller två. Men det har aldrig inträffat. Inte en endaste gång under de 15 år jag traskat runt på Järvafältet. Jag har sett spår, men aldrig själva älgen.

Men sedan blev det lördag, den andra dagen i maj månad under nådens år 2020.

Tre älgar uppenbarade sig, mitt framför ögon på mig. Som en skänk från ovan. Gråa och präktiga glodde de på mig. Vädrade i luften. Vände rumpan till och drog fortare än en oljad blixt.

Japp, så var det över. Underbart är kort.