
Jag känner mig ofta som en skurk när jag fotograferar andra i smyg. Jag hoppas att hon inte tyckte jag gjorde intrång. (Höll mig på lagomt svenskt avstånd. (Typ 200 meter.))

Jag känner mig ofta som en skurk när jag fotograferar andra i smyg. Jag hoppas att hon inte tyckte jag gjorde intrång. (Höll mig på lagomt svenskt avstånd. (Typ 200 meter.))


Det händer ibland att jag får “erbjudanden” om betalda samarbeten här på bloggen. Det rör sig om opersonliga massutskick, där jag inser efter två rader att personen inte har läst bloggen – antagligen inte ens snabbscrollat den på toaletten – trots att de bedyrar att contentet passar deras klient som handen i handsken. Jag funderar alltid på om de här utskicken är seriösa. Vill de verkligen att jag ska kränga collagenpulver och hair extensions mitt bland alla granar och vasstrån?!
Ja jisses.
Allt åker i papperskorgen. Jag tror lika lite på de här samarbetena som på de saudiska exil-prinsarna som behöver låna mina bankuppgifter för lukrativa penningtransaktioner.
Någon som testat? 🤨😄


Water is the driving force of all nature.
L da Vinci
I agree.

Tall i motljus, inte långt ifrån skogsbrandsområget i Tyresta.
Jag tycker det är svårare att fotografera i solsken, gråvädret passar mig bättre. Men vad gör väl det – det är ju snö ute! Jag blir alltid lika löjligt glad när snön kommer, jag vet inte vad det beror på. Knarret under skorna kanske?




Finally some snow. I can’t wait to see Tyresta National Park dressed in white! 📸