


Macro mode = “I hope no one sees me” mode.
Dirty pants and elbows, moss and pine needles in hair.
Macro mode = “I hope no one sees me” mode.
Dirty pants and elbows, moss and pine needles in hair.
Det här inlägget får bli på svenska.
Alltså, fotografering och den inre känslan…
Kom hem och upptäckte en bild på minneskortet som jag knäppt utan att vara medveten om det (hästbilden). Med lite fix och trix lyckades jag få till en riktigt trevlig bild på en grenknaprande, blöt Nordsvensk.
En annan bild, som jag jobbade ganska hårt med för att få till (du vet, man kryper runt i buskage, kollar ljus, vinkel, vind och allt det där), känner jag ingenting för. Jag ser bara telefonstolpen och tänker, hur kunde jag missa den? Perfekt sommar-Sverige-miljö, sol och faluröd stuga. Superperfekt, but no feeling.
Men roligt är det att fotografera, och jag tänker fortsätta mitt freewheelande med kameran. Mixa spontanfoto med mer genomtänkt randomsnurrande på P-, S- och A-reglagen. 📸
I love autumns.
– Enjoying a good photo opportunity!
All my pants have green knees atm – I’ve been crawling in my mother’s garden, trying to catch creepy creeps with my lens.
This is an important litte thing – especially if I want to use my camera. The m-e-m-o-r-y card. Don’t I ever, EVER forget it in the laptop again. (There are so many things we amateur photographers must remember; 1. Bring the camera 2. Take off the lens cap 3. Charge the battery, and now, 4. Insert memory card.)