skogsbruk

Skogsfunderingar

~ Instaology ~ Leave a comment

I år har min favoritskog (nästan favorit iaf) kännts annorlunda. Jag har inte kunnat sätta fingret på vad det varit, men något har kännts konstigt. Har jag typ tröttnat på skogspromenader?

Men så igår, när jag gick där och funderade, kom jag på vad det var: ljuset är annorlunda jämfört med tidigare år. Förut har det varit en mörk slinga att gå – i år är den ljus och solig. Same same – but very different.

Skumt.

Då kollade jag upp mot trädtopparna och upptäckte följande:

Nästan varenda gran är död eller på väg att dö. Gråa, slokiga och mer eller mindre barrlösa.

Jag antar att det här är barkborrens (Scolytinae) verk.

Eller har ni andra förslag?

Så snabbt det kan gå!

When the trees speak

~ Instaology ~ 7 Comments

Helgens tankevurpa måste nog i alla fall ha varit “jag tar en promenad i skogen, då slipper jag blåsten”. 

Bad choice.

Det blåste så hårt i byarna att träden i princip föll framför ögonen på mig – och jag som anser mig vara en hyfsat erfaren skogsmulle. Ha, så fel man kan ha.

Jag upptäckte också ett nytt ljud ute i naturen: mycket dova snärtar från marken. Det lät ungefär som isar som sjunger om vintern. Länge stod jag där ute i skogen och funderade över vad det kunde vara. Ni vet, jag var så där himla mindful och “ett med naturen” man kan vara ibland; jag njöt av det spektakulära skådespelet av trädkronor som vajade i vinden, stammar som lutade och gneds mot varandra och de spännande ljuden… och då kom jag på vad det var som lät.  Det var antagligen trädrötter som gav vika för stormbyarna.

Helt plötsligt kom jag på att jag inte ville vara mindful längre utan att det var dags att åka hem för att se på TV.

Windfall

~ Instaology ~ 2 Comments

More than twice my height. Massive.

När man springer på liknande vindfällen ute i skogen inser man sin litenhet här på jorden. Jag kan tänka mig att höjden på vältan var 4-5 meter.

Kanske är det här en av anledningarna till att jag älskar naturen så mycket – jag blir påmind om att man är en liten plutt, som är här på jorden för ett hyfsat kort besök. Det finns andra som har varit här mycket längre och som dessutom kommer att finnas kvar, långt efter det att man själv är borta. Respekt.