
Winter reflections



I did not see them, but I saw traces.
Tyresta nationalpark är en mix av små hala stigar med rötter och blocksten (I like) och preppade lättpromenerade grusstigar (I like too). Man väljer själv hur svår vandring man vill ha, alla leder finns beskrivna på parkens hemsida och på plats.


Note to self: waterbottle, valium & portable bed required.

Stone blocks from 500 BCE – 500 CE.

När man springer på liknande vindfällen ute i skogen inser man sin litenhet här på jorden. Jag kan tänka mig att höjden på vältan var 4-5 meter.
Kanske är det här en av anledningarna till att jag älskar naturen så mycket – jag blir påmind om att man är en liten plutt, som är här på jorden för ett hyfsat kort besök. Det finns andra som har varit här mycket längre och som dessutom kommer att finnas kvar, långt efter det att man själv är borta. Respekt.

Vandringslederna i Tyresta kan kombineras i otal. Lätt, medel eller svårt – eller en kombo av alla tre. Den här bilden är från Urskogsstigen. Ett måste om du är i parken, i alla fall om du gillar tallar. Stigen är en 2,5 km lång och hyfsat lättvandrad.
Tyresta är stort. Bra skor och vattenflaska, liksom koll på vädret, är att rekommendera.

Det ser kallt ut, säsongen borde vara över. Dock var det roligt för mig – jag fick fotografera något annat än granar och tallar. Dagens tur gick till Brakmarens entré, Tyresta Nationalpark. Fint område men jag föredrar huvudingången vid Tyresta by.


