Dark waters

Tyresta National Park.

Det händer ibland att jag får “erbjudanden” om betalda samarbeten här på bloggen. Det rör sig om opersonliga massutskick, där jag inser efter två rader att personen inte har läst bloggen – antagligen inte ens snabbscrollat den på toaletten – trots att de bedyrar att contentet passar deras klient som handen i handsken. Jag funderar alltid på om de här utskicken är seriösa. Vill de verkligen att jag ska kränga collagenpulver och hair extensions mitt bland alla granar och vasstrån?!

Ja jisses.

Allt åker i papperskorgen. Jag tror lika lite på de här samarbetena som på de saudiska exil-prinsarna som behöver låna mina bankuppgifter för lukrativa penningtransaktioner.

Någon som testat? 🤨😄

Marshland

Tyresta National Park.

Utrustning alltså. Första gången jag vandrade i Tyresta var jag nonchalant vad gäller utrustning och vägval. Jag tänkte “10 km fixar jag lätt, no vattenflaska required!”.

Efter 12 km började jag dock bli trött och förhoppningen om att få se bilen ökade för varje steg jag tog. Men ingen bil fanns att finna. I stället för en rundslinga på 10 km hade jag hoppat på en led som bara tog mig längre och längre bort. Fint, men väldigt ogenomtänkt.

Jag hade noll vätska, ingen mat och idiotiska kläder för regn och halt underlag. “No vattenflaska required?”

Yeah, right.

Tur att det fanns övermogna, vattninga blåbär att plocka för vätskebristen blev jobbig. Om bären inte hade funnits hade jag blivit tvungen att stoppa första bästa Haglöfsvandrare för att be om hjälp – och den förnedringen hade varit total. Jag är ju typ född i ett tält på O-Ringens campingplats! Jag kom ut med en karta i handen och ett trangiakök under armen. Det är sant!

Men jag fattar varför just jag inte blev en orienterare i min familj. Någon måste vara materialare också.

Men det stämmer ju inte heller…

The virgin forest path

Tyresta National Park

Vandringslederna i Tyresta kan kombineras i otal. Lätt, medel eller svårt – eller en kombo av alla tre. Den här bilden är från Urskogsstigen. Ett måste om du är i parken, i alla fall om du gillar tallar. Stigen är en 2,5 km lång och hyfsat lättvandrad.

Tyresta är stort. Bra skor och vattenflaska, liksom koll på vädret, är att rekommendera.

November sailing

Vissvass, Tyresta National Park.

Det ser kallt ut, säsongen borde vara över. Dock var det roligt för mig – jag fick fotografera något annat än granar och tallar. Dagens tur gick till Brakmarens entré, Tyresta Nationalpark. Fint område men jag föredrar huvudingången vid Tyresta by.