This old tree is listening to something. I wonder what.
Årets sista dag spenderades i Tyresta Nationalpark, denna gång Entré Tyresta By. Skapligt lätt vandring efter Bylsjöslingan som bitvis har ojämnt underlag med rötter och stenar, så bra skor är att rekommendera. (Idag var det dessutom isigt.)
Missa inte utsikten vid bäverhyddan i Bylsjön, eller caféet i Tyresta By – båda har generösa öppettider (och caféet goda bullar).
Om man går den lilla stigen efter Tyresö-Flatens strandkant skulle jag kalla det för medelsvår vandring; bitvis smalt med nedfallna träd, ojämnt underlag och backigt.
Går man någon av de utmärkta lederna är det enklare.
Mer information om Tyresta Nationalpark entré Nyfors hittar ni här.
A better day than yesterday, but it is still dark and rainy. I have not seen the sun for over a month now.
Sunday walk in Tyresta National Park.
Möten alltså. Tidig, tidig söndagsmorgon möter jag en kvinna, klädd i pippigul regnjacka och tung ryggsäck, mitt ute i Tyresta storskog. Ensam. Jag menar, det var riktigt tidigt och långt bort från hus och vägar. “Vilken skummis” tänkte jag.
Först.
Sedan tänkte jag om, och vi sa hej och började prata. Hon hade sovit över uppe på en gammal fort-ruin lite längre fram i skogen. I regn och blåst, strax intill en gammal offerplats.
Inget konstigt med det inte. Det var ju trots allt Halloween.
Jag berättade att jag var ute och fotograferade träd. Crazy. Vi önskade varandra en trevlig dag och fortsatte sedan våra vandringar åt var sitt håll.
Det händer ibland att jag får “erbjudanden” om betalda samarbeten här på bloggen. Det rör sig om opersonliga massutskick, där jag inser efter två rader att personen inte har läst bloggen – antagligen inte ens snabbscrollat den på toaletten – trots att de bedyrar att contentet passar deras klient som handen i handsken. Jag funderar alltid på om de här utskicken är seriösa. Vill de verkligen att jag ska kränga collagenpulver och hair extensions mitt bland alla granar och vasstrån?!
Ja jisses.
Allt åker i papperskorgen. Jag tror lika lite på de här samarbetena som på de saudiska exil-prinsarna som behöver låna mina bankuppgifter för lukrativa penningtransaktioner.
Någon som testat? 🤨😄
Utrustning alltså. Första gången jag vandrade i Tyresta var jag nonchalant vad gäller utrustning och vägval. Jag tänkte “10 km fixar jag lätt, no vattenflaska required!”.
Efter 12 km började jag dock bli trött och förhoppningen om att få se bilen ökade för varje steg jag tog. Men ingen bil fanns att finna. I stället för en rundslinga på 10 km hade jag hoppat på en led som bara tog mig längre och längre bort. Fint, men väldigt ogenomtänkt.
Jag hade noll vätska, ingen mat och idiotiska kläder för regn och halt underlag. “No vattenflaska required?”
Yeah, right.
Tur att det fanns övermogna, vattninga blåbär att plocka för vätskebristen blev jobbig. Om bären inte hade funnits hade jag blivit tvungen att stoppa första bästa Haglöfsvandrare för att be om hjälp – och den förnedringen hade varit total. Jag är ju typ född i ett tält på O-Ringens campingplats! Jag kom ut med en karta i handen och ett trangiakök under armen. Det är sant!
Men jag fattar varför just jag inte blev en orienterare i min familj. Någon måste vara materialare också.
Men det stämmer ju inte heller…
Vandringslederna i Tyresta kan kombineras i otal. Lätt, medel eller svårt – eller en kombo av alla tre. Den här bilden är från Urskogsstigen. Ett måste om du är i parken, i alla fall om du gillar tallar. Stigen är en 2,5 km lång och hyfsat lättvandrad.
Tyresta är stort. Bra skor och vattenflaska, liksom koll på vädret, är att rekommendera.
Instaology 