Quiet forest creeks

Sunday walk in Tyresta National Park.

Möten alltså. Tidig, tidig söndagsmorgon möter jag en kvinna, klädd i pippigul regnjacka och tung ryggsäck, mitt ute i Tyresta storskog. Ensam. Jag menar, det var riktigt tidigt och långt bort från hus och vägar. “Vilken skummis” tänkte jag.

Först.

Sedan tänkte jag om, och vi sa hej och började prata. Hon hade sovit över uppe på en gammal fort-ruin lite längre fram i skogen. I regn och blåst, strax intill en gammal offerplats.

Inget konstigt med det inte. Det var ju trots allt Halloween.

Jag berättade att jag var ute och fotograferade träd. Crazy. Vi önskade varandra en trevlig dag och fortsatte sedan våra vandringar åt var sitt håll.

14 thoughts on “Quiet forest creeks

  1. fina bilder och tankar. Trevligt att du kunde få feedback direkt.

    Men jag undrar en sak, hur tidigt var tidigt tidigt i Söndags? speciellt med tanke på att solen går inte upp så tidigt, jag tänker inte gyllne timmen. 🙂

    Tyresta på hösten ( och alla andra säsonger) är alltid vacker. Nu på hösten hittade vi dessvärre inga svamapar.

    1. Tackar! 🙂Jag har heller inte hittat så mycket svamp i Tyresta, men det beror kanske på att man inte är ensam att leta där.
      Kan tänka mig att klockan var ca 8 när vi möttes, men med tanke på hur långt vi var från närmsta parkering så innebar det att vi varit igång sedan 7. (Hon kom dessutom från ett håll där det var ännu längre till en parkering.)🦉

      1. Tack för ytterligare information.
        Måste medge att det är beundransvärt och vågat att vara i skogen ensam under mörka timmar.
        Fast i år fanns det inte någon varg så det var kanske mer “ofarligt”.
        Ha det trevligt och lycka till med höstbilder och kanske snart vinterbilder 🙂

  2. Hej igen! Det är snart ett år sedan vi sågs i Tyresta den där magiska morgonen då dimman låg tät över Stensjön. Det var en belöning att få avnjuta en varm kopp choklad på cafet i Tyresta By. Vilken fin fotoblogg du har. /mvh Jenny

    1. Va!? Är det du i den gula regnjackan? Helt otroligt! 😃 Vårt möte där ute i dimman satte spår hos mig, jag vet inte varför. Lite själsfrände-feeling trots att vi aldrig mötts – morgonpigga skogsmänniskor, orädda för ensamhet och vild natur. 🦌
      Jag förstår att chokladen smakade bra!
      Tack för hälsningen! /Ulrika

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s